|
Substantiv – Oräknebart Uttal: IPA: /fœrˈkastˌliːgheːt/ | Enkelt: fur-KAST-lee-ghet Förkastlighet är det tillståndet eller egenskapen att vara förkastlig, det vill säga värd att förkastas eller klandras, ofta i moralisk, etisk eller juridisk mening. |
||
| Oräknebart | ||
| en-ord (utrum) | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ (Grundform) | förkastlighet | förkastligheten |
| Genitiv | förkastlighets | förkastlighetens |
- Synonymer: fördömlighet, klandervärdhet
- Antonymer/Motsats: berömvärdhet, ädelhet
- Hyponymer: moralisk förkastlighet, juridisk förkastlighet
- Besläktade ord: förkastlig, förkasta, fördömelse
- Sammansättningar: förkastlighetsbedömning, förkastlighetsgrad
- Se även: moral, etik, klander
- Svenskord: förkastlighet
- Referenser:
Exempel på användning:
- Trots att hon är medveten om hans totala förkastlighet kan hon inte göra sig fri från honom.
- Brottets förkastlighet vägdes mot den åtalades ånger.
- Den moraliska förkastligheten i handlingen chockade alla inblandade.
- I rätten diskuterades gärningens förkastlighet i detalj.
- Hans beteende präglades av en djup förkastlighet som ingen kunde ignorera.