Anständighet Anständigheten

Substantiv – Oräknebart Engelska: decency Uttal: IPA: /anˈstɛnː.dɪ.het/ | Enkelt: an-STENN-di-het Anständighet är egenskapen att vara anständig, förmågan att hålla sig inom ramarna för det acceptabla, ofta i moralisk eller social mening.
	Oräknebart
en-ord (utrum)	Obestämd	Bestämd
Nominativ (Grundform)	anständighet	anständigheten
Genitiv	anständighets	anständighetens

• Synonymer: sedlighet, dekorum, konvenans
• Antonymer/Motsats: oanständighet, uselhet
• Hyponymer: social anständighet, moralisk anständighet
• Besläktade ord: anständig, oanständig, anständigtvis
• Sammansättningar: anständighetskrav, anständighetsskäl
• Se även: moral, etik, hövlighet
• Svenskord: anständighet
• Referenser:
  • Lexin
  • Wiktionary
  • svenska.se
  • bab.la
  • translate.google.com

Exempel på användning:

• Har ni ingen anständighet, sir?
• Det handlar om pengar men även om anständighet och trygghet.
• All anständighet hade sopats bort i ett svep.
• Hon visade stor anständighet i sin hantering av situationen.
• Anständigheten kräver att vi respekterar varandras gränser.